Bussar, bussar och bussar

Efter 11 timmar på en nattbuss från La Paz så kom vi fram till staden Uyuni i södra Peru. Bussfärden liknade mer en rallytävling än en bussfärd, med grus och sandvägar genom öknen som ibland var så smala och gropiga att jag inte rigtigt förstår hur bussen kunde ta sig fram. Det var skönt att åka på natten för det var så mycket svalare ute då, men jag sov inte särskilt bra på bussen så dagen efter blev lite seg.

Uyuni ligger precis på kanten av världens största saltplatta, eller saltöken (vet inte riktigt vad det heter på Svenska). För många mång årtusenden sedan så låg området under 400 meter vatten och när vattnet sinade upp så lämnades en saltöken med flera öar som nu består av förstelnad korall och en del fossiler. Öarna är även täckta av kaktus.

Uner en lång och intensiv dag så utforskade vi saltplattan med hjälp av en jeep och en guide. Vi fick tillfälle att se hur lokalbefolkningen tillverkar olika typer av salt, inkl. bordssalt. Mot en liten slant fick vi även packetera en egen påse av salt. Man var inte exakt lika effektiv som de som jobbade där kan man säga!

Vi besökte flera öar och fick en god lunch på en av dem. Vid ett tillfälle så fick vi vandra upp på sidan av en vulkan och gå in i en grotta där flera mumier ligger begravda. De ligger precis som de var begravda för 400 år sedan. Det kändes lite olustuigt att kliva in i grottan och störa, men vilket tillfälle på samma gång! Annars har man ju bara sett mumier på museum. Bland mumierna, hade två små barn blivit begravda och de dog gråtande vilket man kunde se på deras käkar som hade stelnat i stvå stora gap. Kusligt!

På slutet av dagen fick vi se solnedgången över saltplattan vilket var fint. Trots att det är en lång bussfärd från La Paz till Uyuni, så är jag jätte glad att vi åktde dit! Det var otroligt att se en sådan udda natur! Vi tog jätte många foton, så vi ska ladda upp dem snart.

Efter besöket i Uyuni så blev det ännu en lång bussfärd till Potosi. 7 timmar tog det med en skumpig lokalbuss över bergen till gruvstaden österut. Nu var det Mikes tur att inte må så bra. När vi kom fram och hade kommit tillrätta på hotellet så blev Mike magsjuk. Han sov inte mycket den natten men verkade skapligt återhämtad på morgonen. Tillräckligt återhämtad för en stor frukost och en guidad tur till gruvorna. Gruvarbetet är grunden till att staden ligger där den ligger. Mycket silver togs fram här under årets gång, men nu är det inte mycket kvar i berget. Trots det så jobbar gruvarbetare här dag ut och dag in under gräsliga förhållanden. Giftiga gaser andas in av gruvarbetarna genom dammet som rörs upp när de arbetar och de som går i gruvarbete lever oftast bara 10-15 år efter det att de började sitt arbete. Runt 8 miljoner personer har dött här under årens gång. Många dog av blyförgiftning då det användes i arbetet men under senare år så är det mest gruvras och sjukdom som tar de flesta liven. Förra året dog 46 arbetare i gruvras. För att uthärda sitt arbete så tuggas cocablad av arbetarna. Kinderna är fulla av cocablad och en hel del 96% alkohol dricks också. Ju starkare alkoholen är desto mer chans att hitta värdefulla metaller sägs det. Coca gör att hunger och trötthet inte känns av och överallt i Bolivia och Peru tuggas det och lokalbefolkningen säger att man inte blir beroende av drogen...jo, jo....Munnarna och tänderna på de som tuggar coca är super äckliga! Grön-svart slem rinner ur munnen och tänderna är förruttnade.

Vi fick oss en tur in i gruvan på tre plan och det var inte det lättaste. Gruvan ligger på 4200 meters höjd och det är varmt och klibbigt inne i gruvan. Dessutom är det väldigt dammigt, och dammet är inte bra att andas in, vilket gör det väldigt kväljande att vara där inne. När vi hade gått in och nått en offerstaty i en tunnel så var jag helt slut. Jag valde att gå ut medan Mike fortsatte djupare in i gruvan med guiden, vilket han ångrade några minuter senare då det blev ännu värre. Dagen vi var där så var gruvarbetarna lediga. Det var allahelgona här och jag tror att det var tur för oss. Det hade varit väldigt stressigt att gå omkring med de som arbetar där eftersom det inte är helt ofarligt till att börja med. Väl ute ur gruvan upptäckte jag att ingången till gruvan var täckt i något svart. Våran guide berättade att de offrar Lama djur till gudarna lite titt som tätt för då tror de att mindre människoliv tas i gruvan. Jag måste säga att det är helt otroligt att folk jobbar under sådana förhållanden fortfarande!!! Som en liten final fick vi tända på våran egen dynamit och se hur den exploderade. Vem som helst kan köpa dynamit är för runt 15kr pinnen!

En lång nattbuss till och vi har nu anlänt i La Paz igen. Här väntar vi på ett flyg som ska ta oss upp till Lima ikväll. Imorgon ska vi fortsätta upp mot Iquitos där vi ska ta oss en färd in i Amazondjungeln. Förmodligen blir det en färd som tar runt en vecka. Spännande!