Inka Leden

Nu kan jag skriva med alla möjliga prickar över bokstäverna! Hoppas det inte blir så många stavfel....

Våran vandring på Salkantay leden och Inka leden var fantastisk! Vi började vid en liten by som heter Mollepata med våran guide Javier och våra kockar Cecilio och Paoblo. De första dagarna hade vi även 5 hästar som bar all utrustning. Vilket lyx för en camping trip!

Varje kväll fick vi en fyrarättersmåltid som var bättre än maten i övriga Peru hittills. Vitlöksbröd, soppor, ris, potatis, kött, kyckling, tårta, pudding, grönsaker etc. Innan varje måltid så hade vi även "happy hour" med popcorn och varm choklad. Man gick aldrig hungrig kan jag säga! Både på kvällen och på morgonen fick vi en balja med varmt vatten och en kopp varm dryck så att vi kunde fräsha till oss. Ett par dagar hade vi tur och campade vid sidan av bäckar så att vi kunde tvätta av oss lite bättre.

De första dagarna var vi i stort sätt själva. Vi vandrade runt 15-20km om dagen och gick upp till 5100möh som högst. Naturen var storslagen! De högre bergen var täckta av gräs och kor och får betade högt upp mot topparna. Glaciärer och snötäckta toppar syntes i alla vädersträck. Dag två så gick vi upp till en fin bergssjö, men annars så följde vi stigen mot Inka leden mer direkt. Salkantay berget är runt 6200meter högt och en kväll så campade vi precis under ett bergspass vid Salkantay. Underbar utsikt men solsken och klart väder. Vi sov inte så jätte bra på höjden men kände oss annars helt okay (lite trögt att andas kanke,men inte så farligt). Morgonen därefter så var vi fast i ett stort moln och fick tyvärr ingen större utsikt att skryta med när vi vandrade över passet. Men det var fint ändå.

På vägen mot Inka leden så träffade vi en del lokalbefolkning som slet med sitt arbete på sina gårdar. Våran guide var suverän på landets kultur och historia. Vi lärde oss nya saker runt varje krök.

Den tredje dagen stötte vi på de första Inka ruinerna. Eftersom vi var alldeles själva så tog vi en lång stund på oss att utforska området.

Dag fyra kom vi in på Inka leden och därmed så var vi mitt bland många andra turister. Naturen ändrades under vägen och det blev varmare och grönare. Stigen ändrades även den och bestod mer och mer av Inka sten och långa branta trappor både upp och ned. Dag fyra var den svåraste dagen för de vandrare som bara gick Inka leden. Stigen tog oss upp för ett pass på 4200möh. En del såg ut som om de inte skulle överleva äventyret. Mike och jag mådde jätte bra eftersom vi redan hade varit upp på en högre höjd. Det hjälper naturligtvis att vara i bra form också. Vi kom upp för passet långt före de flesta andra vandrare trots att vi startade senare på morgonen. Vid passet inväntade vi våran guide (vi gick lite för fort för honom tror jag) och våra bärare. Hästar är inte illåtna på Inka leden så de blev ersatta av 5 bärare. Det kändes väldigt konstigt att inte bära sin egen utrustning som vi är vana vid, men eftersom man inte får gå Inka leden utan guide så är det som det är.

Vid Inkaledens gång så ligger jätte många Inka ruiner. En som var särskilt intressant var en som användes av Inka springare. Det var budbärare som sprang sträckor på 20km var med viktiga budskap. Helt otroligt kunde de springa upp och ned för dessa branta stigar och trappor med en medelhastighet på 10-12 km/tim! Springarna var väldigt betydliga och vaktades med krigare för att inget ont skulle hända dem.

Den 6e dagen var vi så långt före alla andra vandrare att det kändes som om vi var ensamma igen. Härliga vyer och fler Inka ruiner för oss själva gjorde dagen till en av de bästa. Dessutom hade kocken gjort en Condor (fågel) av en gurka och satt mitt på middagsbordet - vem kan slå det!

Den sista dagen var trots allt den största då vi fick vandra till Machu Picchu! En tidig morgon började redan vid 3.30 då vi satt oss vid porten till Inka leden med våra pannlampor för att försöka komma så tidigt som möjligt till området (för att kanske få se soluppgången över ruinen), men tyvärr så var det mulet och allt låg i dis. Nu gjorde inte det något alls för det var otroligt vackert att se ruinerna i dimman och under morgonen se molnet lyfta och sakta ge väg för hela Inka staden. Det är svårt att förklara hur stort det kändes att vara där. Vykort och böcker kan inte ersätta känslan av att se Machu Picchu i verkligheten.

Vi spenderade dagen med att utforska alla hörn av staden och även från höjden Huayna Picchu. Mot slutet av eftermiddagen så satt vi ned och bara njöt av utsikten och sedan tog vi oss ned till Aguas Caliente där vi stannade för natten.

Nu är vi tillbaka i Cusco och ska ta oss söderut till Arequipa med en nattbuss där det väntar fler äventyr!

Foton kommer snart!